Jag tar en liten promenad för mig själv och tänker och är helt nervös. Kanske jag och Omar..har en chans att bli tillsammans igen! Det blåser lite så jag går in igen till sallongen och där står Perrie med sin kompis och dricker en Starbucks. Perrie sneglar på mig ganska tydligt och som vanligt ska hon väl komma fram och ''döda'' mig ._. Jag ser att hon nickar till sin kompis för att kunna gå fram till mig. Men då går jag med snabba steg in mot trapp upp gången och in i hissen. Jag ser Perrie som försöker springa så snabbt hon kan till hissens och ropar efter mig. Men hissen har hunnit stängas. Jag åker upp till åttan så hon tror jag ska till femman så jag kan sprinag ner bakhållet med den läskiga korridoren. När hissen stannar springer jag där ifrån och ser att det städas i korridoren och att det är förbjudet att besökas. Av ett suck sätter jag mig ner och känner mobilen darra i byxfickan. Jag kämpar med att få upp den och ser att det står Omar i luren. Jag trycker på svara.

- Ja? Frågar jag.

- Hej jag undrar om vi kan snacka här utanför? Frågar Omar.

- Kan vi gå ner till stranden vänta här nere så vissar jag dig en fin plats på stranden jag brukar sitta.

- Det låter bra, är det om Perrie..?Undrar Omar.

- Va, ehm..lite jag orkar inte prata med henne. Säger jag.

- Ja det förstår jag hon tog ''move on'' grejen lite för seriöst kanske. 

- Mm, Säger jag.

- Okej men vi ses här utanför vill du ha glass? Frågar Omar.

Jag ler och får ett tjejigt littet skratt av lättnad av hans snällhet.

- Visst. Säger jag.

- Okej, vi ses här nere. Säger Omar och lägger på.

Jag ler och ställer mig upp och ser någon komma med hissen då rusar jag ner mot trappan och ser att det var Perrie och hennes kompis. Perrie utroppar ett högt:

- Där är hon! Skriker Perrie och springer efter mig.

Jag har redan hunnit springa ner två trappor. Jag råkar vara väldig snabb och ha bra kondition eftersom att jag började med träning förra året och det hjälpte en massa!

Jag är på nästsista trappan och de är nog på fjärde. På de sista fyra trappstegen hoppar jag ner och springer mot sallongen. Jag kollar mig runt anfådd och Omar står vid glassbaren och vinkar med ett leende till mig. Jag springer till honom anfådd.

- Kom Perrie jagar mig vi måste dra! Säger jag anfådd och tar tag i hans hand.

Vi blir röda i ansiktet och jag släpper tag den.

- Ehm kom vi drar! Säger jag och springer ut med glassbägaren i handen han gav mig.

Vi springer ut ifrån sallongen till den vackra platsen på stranden. När vi kommit en halvvägs till stranden saktar jag ner farten och går normalt. Hjärtat bultar snabbt fast den saktar ner. Jag och omar går bredvid varandra i ungefär 17 centimeters avstånd. Jag tar upp plastskeden och tar en bit ur min glass med smaken Citron sorbet. Som Omar också råkar gilla. 

- Så vad ville du prata om? Undrar jag.

- Jo alltså, förlåt mig, förlåt mig för allt det var inte meningen att såra dig jag visste inte om dina känslor för mig..

Det blir tyst en lång stund och ja fick värsta hjärtattacken.

- Öhm jo..jag är också ledsen att jag blev arg på grund av ert förhållande..jag..jag blev lite avundsjuk kanske..Säger jag sakta.

- Jo ehm, ska vi börja om kanske? Undrar Omar och räcker upp axlarna.

- Haha, Never in your mildes dreams :D Skrattade jag.

Omar ser helt förskräckt ut.

- Haha jag skojar såklart vi kan :D

Han ler av lättnad och springer ner mot stranden. Han sliter av sig tröjan och hoppar i med sina kortbyxor in i havet.

- Haha sånt freak du är. Skriker jag coh sätter mig ner på sanden.

- Kom du också! Säger han och doppar huvudet.

- Haha som sagt, Never in a milion years :P Skriker jag och äter upp det sista i min bägare.

Han rynkar på pannan och springer upp till land. Han tar tag i mina knän och bär mig ner till havet.

- Ey, Är du sjuk släpp ner mig :D Skriker jag och sprattlar som bara den. Han sringer ut med mig till havet och dopar ner mig i det halla vattnet. Jag sprutar vatten på honom och hoppar på honom.

Och vi fortsätter och ha roligt, som ett vackert par..

Efter flera timmar blev det till slut lite molnigt som om det skulle regna. Vi satt under ett träd och märkte dropparna. Omar satte på sig sin kofta och vi sprang tillbaka till hotellet. Vi stanade istället bakom hotellet under ett stort träd. 

- Det har varit jätte kul, tack för du vet en andra chans..Säger Omar nervöst.

- Ja! Det är lugnt vi behövde nog rätta till det förflutna. 

Vi småler mot varandra och stirrar in i varandras ögon. Jag i hans vackra kastanjefärgade ögon, och han i mina kastanje/nöt färgade ögon...