Jag stod fortfarande och kollade på de. Någonting säger mig att de inte bara är ''vänner'' det är inte bara min magkänsla som känner det utan hela jag. Jag låtsas beställa någonting ur forzen youghurt baren. Så jag stätter mig ner på en stol och tar upp mobilen och låtsas snacka i telefon. Jag kollar på de en lång stund. Men ingenting händer. Men plötsligt så ser jag tjejen krama Omar och ge honom en puss på näsan. Jag är i chock och vet inte ens hur jag ska reagera efteråt. Jag fäller en tår och ja. Min magkänsla hade rätt..något lurt var det. Eller något kärt.

Jag springer ut ur sallongen och förbi poolarna. Jag försöker hitta en plats där det är skugga och ingen i närheten. Jag hittar en staket med buskar och löv bakom hotellet vid en hydda. Vädret börjar bli molnigt och lite kallt. Men jag bryr mig inte. Jag sitter bara där och gråter. Ja löjligt..men jag vet att jag har sagt att jag inte gillar Omar. Kanske det har ändrats..eller var en lögn. Jag hör någon komma. Jag torkar bort tårarna och tar upp mobilen. Åhnej..det var Omar.

- Hej Elvira! Säger Omar och kommer fram till mig.

- Hej..säger jag med en svag och hes röst.

- Gråter du? Vad har hänt, om någon har slagit dig ska jag söka upp den oc..Säger Omar och blir avbruten.

- Nej det är inget! Säger jag och avbryter Omar.

Han ser orolig ut och sätter sig bredvid mig.

- Men vad har hänt polarn, du kan berätta allting för mig!

- Men detta är privata saker! Säger jag och vänder mig om och snyftar lite grann.

- Jaha..oj...puberteten jag fattar. Säger Omar och låtsas vara förstående.

- Uch ! Näe! Inte tänka på sånt grabben! Säger jag äcklat och skriker lite.

Han skrattar lite grann. Fast hans söta och irriterande flin lugnar mig lite grann. Men öh jag måste tänka nu. På varför jag mår dåligt!

- Men Omar, jag kan väl lita på dig? Du är väl ärligt va? Frågar jag.

- Självklart! Säger Omar intetsägande.

- Är du ihop med on tjejen..du vet hon blonda..

Det blir tyst en stund. Jag öppnar munnen sakta mer för varje sekund som han inte svarar.

- Ehm..öh..ja..säger Omar.

Jag känner sorgen men sturntar i att gråta för tårarna är borta.

- Men..detta halsband? Varför gav du det till mig?

- Du är som min syster. Jag älskar dig men inte på det där..du vet det viset. Säger Omar och småler.

- Aha..jag älskar dig också..men du vet på syskon sättet.

Omar ler och ger mig en kram. Jag fake smilar åt Omar och tar emot kramen. Den är lång men jag känner inget när jag vet hur han egentligen känner.

Omar ler och går därifrån men stannar för att vinka åt mig. Jag vinkar tillbaks och sitter kvar. Men börjar bli kall så går tillbaka till hotellet. Det finns bara minst 5 barn i poolen. Det är nog för det är molnigt och det ska nog börja regna. 

Jag ska gå in men då går Layla med hon tjejen och snackar. Layla kommer med chock fram till mig.

- Men vad har hänt! Säger hon oroligt.

- Ingenting, jag ramlade..Säger jag och försökte hitta på något och se om det funkade.

- Oj, gick det bra?

- Ja, jag mår bra men jag fryser och ska nog gå hem och vila. Säger jag.

- Det är lugnt, gå hem och vila dig.

Jag små ler och går förbi de men då måste ful i mun öppna bomben.

- Visste du att jag och Omar har blivit tillsammans, ja vi snackde för några dagar sedan. Så har du sett honom jag ska ge honom en present. Säger tjejen och man kan höra så mycket att hon överdriver och retas.

- Jag har inte sett honom! Säger jag och vill inte vända mig om för att se hennes ansikte.

Layla står chockerande och kollar på tjejen, Layla vet att jag gillar han men jag har aldrig villat erkänna.

- Pffh, visst. Säger hon och går.

- Och så du vet är Omar alergisk mot fake guld och kokos, om du tänkte ge han kokosbulle eller en fotbollsbokal. Han är inte fotbollsintresserad ochså. Om du visste alltså! Säger jag och låter som värsta einstein och stalkern.

Jag vänder mig om och hon står där som ett stort frågetecken. Jag skrattar och går upp till mitt rum på hotellet.